Jag kan inte förstå att du är borta.

Du bäddas i hembygdens soliga famn,
där inga bekymmer skall trycka.
Vid barndomens kyrka du hunnit i hamn,
där dina kära din kulle skall smycka.
Det är barndomens klockor som ringa,
och frid är den hälsning de bringa.
Vila i frid. ♥



Kommentarer
Postat av: Ann-Charlotte Falk

Nej, ibland när man kommer på att man faktiskt aldrig mer kommer att se, prata eller vara med honom får man en känsla av tomhet som är enorm.. men vi måste bara inse att detta är livets gång för oss alla och han fick leva ett långt liv, som han gjorde till det bästa för han och mamma...

2011-02-12 @ 08:36:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0